Användning, konstruktion och funktionssätt:
En induktiv givare är en elektronisk kommandogivare. Induktiva brytare reagerar på mål som kommer inom det aktiva området för de avkänningsfält som de genererar. Dessa enheter utgör helt slutna enheter och innehåller en fältgenerator, förstärkare och andra kretsar som krävs för att åstadkomma elektronisk koppling.
Alla enheterna är fasta och innehåller inga rörliga delar som kan slitas ut. De elektroniska brytarna är inte känsliga för förorening av kontakterna, kontakterosion eller materialöverföring på det sätt som mekaniska brytare är.
Deras livslängd är praktiskt taget obegränsad inom de specificerade klassificeringarna. Kopplingen är okänslig för vibrationer och är positiv utan kontaktstudsar oavsett hur sakta målet närmar sig eller avlägsnar sig från sensorn. En kontaktvandring är utesluten vid koppling med likström.
Oscillatorns resonanskrets, som är placerad i närhetsbrytaren, använder en spole med öppen kärna för att hjälpa till att producera ett koncentrerat elektromagnetiskt fält med hög frekvens (RF) som kommer från sensorns aktiva yta. Om ett mål av metall kommer in i detta fält induceras virvelströmmar. Den inducerade virvelströmmen drar energi från LC-kretsen (L: spole, C: kondensator). Oscillatorkretsens last framkallar en minskning i svängningsamplituden. Oscillatorn dämpas.
Minskningen av svängningsamplituden omvandlas till en elektrisk signal av den elektroniska kretsen, vilket leder till en ändring av kopplingstillståndet för den induktiva brytaren, vilket leder till en ändring av kopplingstillståndet för den induktiva brytaren.
När det elektriskt ledande materialet avlägsnas från det induktiva fältet ökar pulsamplituden och det ursprungliga kopplingsläget återskapas via den elektroniska kretsen. Oscillatorn är odämpad.
.png?id=897f95a9fa2b4801f9d7f9b4aeae6959){kind=logo}
